Kvarnar

 Öland, solens och vindarnas ö, är ju känt för sina väderkvarnar och även i  Åstad, fast beläget en liten bit från den blåsiga kusten, har det byggts väderkvarnar. Här finns också en annan kvarnbyggnad, nämligen en liten ångkvarn. 
Väderkvarnarna är 4 stycken i mer eller mindre gott skick. Vilka som byggt väderkvarnarna och deras ålder är f.n. höljt i dunkel. Hoppas vi kan skriva mer om detta så småningom.
Västerut finns två kvarnar på vardera sidan av landsvägen (1 och 2 på kartan). I det äldsta Åstad finns en kvarn och mycket nära, skelettet av ytterligare en (nr. 3 på kartan).
Det är intressant att konstatera hur väl kvarnarnas läge är valda. "Den som vill känna vinden slita sitt hår skall gå dit kvarnen står" (okänd skald). 

Den lilla ångkvarnens historia är mer känd. Om kvarnen berättar Långlöts sockenbok:
"-----. De båda äldsta tröskbolagen idkade också kvarnrörelse, särskilt då det förstnämnda bolaget under Alex Pettersons ledning. En kvarnbyggnad uppfördes vid Långlöts järnvägsstation; avsikten var att bekvämt kunna sända och mottaga spannmålsprodukter på den nytillkomna järnvägen. Kvarnen drevs från början med en ångmaskin, som senare utbyttes mot en Munktells råoljemotor på c:a 20 hkr. Kvarnrörelsen fortsattes åven efter det att tröskföreningen upphört ända fram till Alex Petterssons frånfälle 1936. Kvarnen såldes 1937 till J.P. Johansson, som fortsatte ett par år, varefter rörelsen nedlades"-----.

Tidpunkt för kvarnens tillblivelse kan således antas vara omkring 1909 då järnvägen kom till Åstad. 
Av inredningen från tiden som kvarn finns inte mycket kvar, men fundamentet för maskinen är bevarat. Det går också att se var drivaxeln gick upp till övervåningen, där kvarnstenarna gjorde sitt arbete. 
En av de båda kvarnstenarna är bevarad och används som trappsteg framför en av ingångarna. Lastintaget på andra våningen är också bevarat.
I anslutning till kvarnens framsida byggdes, troligtvis i slutet av 1930-talet eller i början av 1940-talet, en såg. Rester av sågens fundament finns kvar.